Hört vid middagsbordet del 2

Frun pratade om alfapet men döttrarna ville hon skulle spela TF2.

”Jag skulle bli så stolt över dig när du eldar upp din första spy” sa ettan.

Känns som man har skapat ett par monster.

Halsfluss och hockey

Jag är grymt less på sjukdom och efter en vecka hemma var jag i alla fall inte i ”spelbar” form för att gå till jobbet så det blev vårdcentralen i stället.

Halsfluss var diagnosen.

Hängig och seg har det i princip varit soffan hela veckan och spel någon timme.

Hockeyn igår tröttade ut mig så jag nästan somnade i tredje perioden.

Synd om Miller (USA:s målvakt) och även om han hade flyt på ett av skotten, som satt perfekt i plocken när han inte såg ett smack så är det ju sådär med målvakter som inte får göra den där sista räddningen i matchen. En sämre kanadensisk målvakt blev i stället hjälte när han halvminuten tidigare gjorde sig stor och fick pucken på sig, Kanada vänder på spelet och efter lite sargspelande kommer pucken ut till en Sidney Crossby som inte gjort något glimmrande på hela matchen.

Miller gör misstaget att tro att Crosby ska bryta in och dribbla och höjer handen på klubbhandsken för att kunna stötbryta (kolla var han håller handen på klubban) vilket i sin tur gör att den inte täcker hela isen.

En snabb isare avgör en grym match och hade inte Crosby skjutit så snabbt skulle nog experterna ha kallat Millers hanterande för en tavla.

På söndag spelar Fader mot 9 Men och jag hoppas, hoppas, hoppas att vi äntligen får ihop spelet och kan ta hem fajten. Förutom Badlands så har vi varit med på samtliga kartor och det som var stolpe in i sexan är nu stolpe ut.

Lvl^TV: EMS V TF2: Grand Final Illegal vs. TCM-Gaming

Matchinfo: ESL.eu

illegal PwR

• Henry ‘fluffy’ Rantanen
• Jani ‘hocz’ Laakkonen
• Kalle ‘hymzi’ Honkala
• Olli ‘olliii’ Hiltunen
• Olli ‘paavi’ Kettunen
• Tuomas ‘vallone’ Vepsäläinen

TCM-Gaming

• Bart ‘SKiNNie’ de Helt
• Matthias ‘zerox’ Kühl
• Marten ‘Springer’ Coenen
• Ahmad ‘Byte-me’ Fansa
• António ‘Haunter’ Rodrigues
• Luís ‘coinz’ Moedas

illegal PwR: It’s not a secret that we haven’t been performing good in cp_well. We knew TCM will pick that map and propably they knew that we will pick gravelpit because they are kind of weak in it. This match will most likely go to decider map and unfortunately it’s cp_well again. Even though, this will be a tight match and I’m sure this time we will give them a hard time in cp_well.

TCM-Gaming: We’re going into this match with a good feeling after we beat Power-Gaming in our previous match in the ESH cup. Nonetheless every match we played so far against them was very even so it will be a great match to play and watch. The decidermap cp_well definitely gives us an advantage but I’m pretty sure they made the necessary adjustments after the ESH final. Gravelpit will be the most interesting map I think, they will probably use the dual sentry defence so we will have to adjust our game a bit.

Det kanske blir en film ändå

Ingmar Bergman nästa!

Jag har i alla fall fått fason på prylarna så jag kan dra upp en oredigerad filmsnutt från spelet så nu återstår i princip bara grottgörat och fiddelura ihop lite roliga vändningar. Någon morf siktar jag inte på att bli så effekter och sånt tjafs får andra pyssla med. Tjaffs benämns det enbart för att jag inte har tid att lära mig och alltså försöker jag få det till något som inte är viktigt.

Fall framåt!

Försäsongsträningen, om man nu kan kalla den för det, har inte varit någon dans på rosor. Det har varit skönt att komma igång men känslan har varit att vi tappat enormt mycket både när det gäller spelare och hur vi som individuella spelare har utfört vår uppgift. Blandar man sedan in hur vi har fungerat som lag har summan blivit att vi nästan har spelat som en påse kråkor i ett hörn.

Hårt skrivet men jag brukar ha lättare att såga det egna än att såga utåt.

Så illa som jag beskrev det ovan har det inte varit men efter torsdagens pcw var skillnaden enorm vilket gör att användandet av ”påse kråkor i ett hörn” kändes rätt sann.

Vi mötte ett gäng som var ungefär i samma kaliber som killarna vi mötte i tisdags och då vi i tisdags inte hade en sportmössa och vi oftast var tvungen att spela bakåt på kartorna var det en helt annan ””feeling” nu.

Man kan mäta på många olika sätt. Ett mått jag brukar ha är hur många gånger jag dör som Medic i onödan. I tisdags skedde det hela djävla tiden och i torsdags hände det 1 gång på två kartor!!!

Hoppas bara vi kan hålla i det vi fick en glimt av och utveckla det så kanske vi kan bli ett mittengäng i div5.

Kriget fortsätter, miljoner döda. Vinn unik hatt!

Kriget mellan soldater och demomän är i full blom. Rapporter från fältet visar att både sidorna har förlorat strax över 1,5 miljoner liv hittills. Ett riktigt blodbad alltså. Och det ser inte ut att mattas av.

Vi frågade några svenska spelare  hur de bistår i kampen mot de onda demomännen/soldaterna?

appe (Team Dignitas)/soldat: Inte så mycket än :D Men i veckan blir det demoköttande! Jag är nöjd så länge jag får antingen 1. snabbare raketer 2. snabbare reload 3. mindre selfdmg :P

morf (jÄgarna)/demoman: jag låter soldaterna få det nya vapnet, det kan de allt behöva ;) Nä men jag bryr mig inte om det så mycket faktiskt, spelar på som vanligt

Inget större engagemang ännu med andra ord, men det blir nog hetare stämning ju närmare release vi kommer.

För att öka på hatet mellan klasserna har Valve utfärdat en tävling. Skapa en propagandaaffisch och ladda upp den via deras hemsida och ha chansen att vinna helt unika hattar och föremål att använda i spelet. Skulle inte vara så dumt att ha va? Man kan även vinna tröstpriser, så sätt igång! På onsdag utnämns vinnarna.

• Gå direkt till propagandatävlingen
• Följ dödsfallstatistiken

Yngsta förvånar

Vid middagsbordet kom frågan upp angående julklappar och vad man önskar sig.

Yngsta sa att hon skulle bli överlycklig om hon fick ett slagträ signerat Nathan Vetterlein.

För er som likt mig inte har koll är det samma kille som gör rösten till scouten i TF2. Man blir rätt stolt som farsa över en sådan geekpryl och funderar lite smått på äpplen och päronträd.

En krönika om spel

Så länge jag kan minnas har tävlande i någon form varit en stor del av mitt liv. Att mäta sig med andra eller mot ett spel har alltid varit något jag gått igång på.

Tidigt började jag med idrott, främst som målvakt, och redan där finns ju den klassiska motsättningen. En spelare vill ha boll/puck i mål och den andre vill förhindra. Varje skott är en ny problemlösning som kan se snarlik ut en annan men en studs eller styrning kan på en hundradels sekund förändra vad det nyss sett ut som.

På samma sätt är det med videospel men i spel är det människor (singel player) som har tänkt ut upplevelsen.

Drivkraften att klara ett spel är ibland olika beroende på vilken speltyp det är.
Ett strategispel ska samtliga scriptade banor klaras av och den magnifika slutscenen spelas upp och egentligen är det samma drivkraft även i ett bilspel med fastlagda tider för varje bana för att låsa upp nästa.
Ett spel med story har i alla fall för mig en annan drivkraft.

Wing Commanderserien spelade jag uteslutande för att få se nästa film och spelet i sig, i alla fall trean och fyran är förvånansvärt likt en tv-serie.
När jag misslyckades med sista uppdraget i trean för att jag valt att dejta min flygkompis i stället för den kvinnliga flygmecken spelad av porrskådisen Ginger Lynn, som hämnades genom att inte installera ybernukebomben på mitt skepp blev jag överlycklig över att spelet, eller snarare konstruktörerna av spelet, fått till en sån där twist som jag totalt missat att lista ut i förväg.

Mitt nuvarande ”Wing Commander” är Dragon Age och även det spelas för storyns skull. Hur vass gubben blir bryr jag mig inte så mycket om utan levlandet och questandet görs mer för att jag inte ska få råpisk senare.

Multiplayer är en helt annan femma och drivkraften där är för mig något helt annat.

Ett spel som Trackmania får mig att i alla fall försöka bli bäst eller snarare göra mitt bästa med förhoppning att hamna på pallplats. Samma tänkande infinner sig även när jag spelar public oavsett om det gäller CS, MW2 eller TF2.
Spelar man själv vill man ha så mycket points som möjligt utan att sabba för laget med mer än sin egen uselhet.

Just det där med uselhet är en ganska kul sak för oss med god självkännedom.
För egen del består mina egna spelbeståndsdelar av 20% aim, 60% spelsinne och 20% stresshantering.
Möter jag en spelare som slår mig i aim och stresshantering är jag rökt i en mot en-situationer.

När det gäller multiplayerspel som har med lag att göra är det något helt annat än prispallen som lockar mig men antagligen beror det just på att jag är en medelmåtta.

Lagdelen är det som innehåller magi och att få flera olika individer att sträva åt samma håll och utföra det man kommit överens om kan göra en seger till något som ligger kvar länge i medvetandet precis på samma sätt som problemlösning och felsökning på taktiker eller individuellt spel kan få en att förvägra John Blund att kasta sömnpulver.
Just det där med flera individer som vill samma sak är nog det som fäller krokben på de flesta klanerna som bryts upp.
Någon kan inte spela lika mycket och en annan vill pröva sina vingar på en högre nivå. En tredje håller övriga laget tillbaka spelmässigt osv.

I lagspelet finns ju också ögonblicken där personer överträffar sig själva och ”klarar skivan” och vinner rundan till det egna laget på ett sådant sätt som ingen trodde var möjligt precis på det där sättet som dom stora hjältarna i sport och e-sportvärlden gör som exempelvis Zlatan och Heaton (spola fram till ca 6 minuter för flash-finten).

Kanske är också möjligheten att få vara hjälte för en sekund även om det bara är inför sina 5 lagkompisar.

Klanspelet är på min nivå annars till stor del socialt och många är de skratt som delats på mumble eller telefon (dagen efter). Tänk bara på alla dessa felsägningar som sägs i stridens hetta som kan få vilket järnfokus som helst att brytas.

På Well finns exempelvis ett rum över egen tvåa som i tidigare version av TF var bestyckat av 4 ryggsäckar med ammo och hälsa. Platsen döptes till ”four bags” och vi tog med oss termen in i TF2.
När sedan en lagmedlem började skrika om ”four backs” på Badlands var det inte många som lyckades hålla fokus.

I en annan match mellan kartorna skulle en spelare förklara en situation och använda termen att han stått där med skägget i brevlådan vilket i stället kom ut som att han stått där med pungen i handen.

Det var inte så lätt att tagga till och fokusera när andra halvlek väl rullade igång någon minut efter det.

Krönika inför Onlinegamers tvåårsdag

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i klassbaserade actionspel. När jag 2005 påbörjade mitt liv i World of Warcraft hade jag ett förflutet som ledare för Counter-Strike-klanen FADER. För mig var CS den perfekta onlineshootern. Jag hade testat en smärre arsenal av konkurrerande titlar, och även om jag kunde uppskatta en kort session av Battlefield 1942 eller Quake 3 infann sig aldrig den där känslan av perfekt balans och tillfredsställelse som Counter-Strike gav.

När jag efter två års World of Warcraft-spelande återvände till Counter-Strike var det något som fattades. Känslan från förr infann sig aldrig. Varenda jävla snorvalp verkade dessutom vara en inkarnerad HeatoN, och självmordsattackerna som varit mitt signum fungerade inte längre. Spelarna hade lärt sig att sitta och vänta ut såna som jag.

Det var helt enkelt inte roligt längre.

2006 började det spridas bilder från Team Fortress 2. Det visades upp karikatyrer av det traditionellt stentuffa (och extremt skitnödiga) Team Fortress-konceptet. Varje klass porträtterades nu av en figur vars egenskaper inte gick att missta sig på; –Heavyns oproportionerliga överkropp bar upp ett enormt vapen och man förstod direkt att han kunde tåla rejält med stryk; Scoutens spänst och pojkaktiga utseende vittnade om både snabbhet och lägre skadetolerans. Likadant var det med Pyron, Medicen, Demomannen, Snipern, Soldiern, Engineeren och Spionen. Alla såg ut som den klass de representerade.

Dessa figurer kastades in i miljöer som var som tagna direkt från den amerikanska södern, från 40-talets oljefält, gruvschakt och fabriker. Allt noggrant modellerat och texturerat. Man förstod att det var något stort på gång. Och jag älskade det.

Spelet släpptes 10:e oktober 2007. Jag startade Onlinegamer.se kort därefter, den 13:e november, eftersom det inte fanns någon svensk sajt som publicerade nyheter lika ofta som jag ville läsa dem.

Spelet har alltså funnits i drygt två år. Det märkliga med Team Fortress 2 är att det ännu inte blivit inaktuellt. Det har vi utvecklarna Valve att tacka för. De fortsätter att släppa uppdateringar. De bygger om och lägger till. Det som man spelade vid lanseringen är idag ett helt nytt spel: nya vapen, nya kartor, nya spellägen, achievements, föremål och en mängd grafiska- och spelmässiga förbättringar. Två år senare har de bevisat att Team Fortress 2 är här för att stanna.

Idag, snart två år efter att vi publicerade vår första nyhet, har vi publicerat över 2000 inlägg. Det är ett snitt på över 2,5 per dag. Våra besökare har dessutom kommenterat våra nyhetsinlägg över 13.000 gånger, vilket bevisar att TF2-communityt både är stort, engagerat och under ständig tillväxt.

Typ 25:- för TF2

Köp Team Fortress 2 idag för det löjligt låga priset av 2.50 euro. Köp det till en kompis, till mamma, lillbrorsan, din faster eller farmor. Om du inte vet någon som kan tänkas vilja ha det, köp det åt dig själv. Du kan alltid ge bort det senare.

Själv har jag införskaffat 10 nya exemplar av Team Fortress 2. Dessa ska skänkas bort till bättre behövande.

Team Fortress 2 för låtsaspengar!

Nästa sida »