Igång igen

Lirade en pcw igår efter ett rätt långt uppehåll.

Ringrostiga och utan Spank som morrade kommandon var det lite vilse i pankakan under första kartan. För att testa en ny kille fick han spela medic medans jag själv joddlade scout. Sedan vi spelade sist så har jag kanske loggat 3 timmar tf2 och att då, tack vare icke kontakt med steamservern, tvingas spela med FaN, var ingen yberhit direkt.

Det roliga var att en av killarna vi mötte hade spelat mot Fader tidigare. Han hade bevisligen höjt oss till skyarna mot det egna laget då surret innan handlade om div 3 osv.

Första svängen gick bra och vi snodde 1-0 på ondalandetkartan.

Sen var det stopp. Tyskarna rullade in som värsta blitzkriegroffarna och det spelade inte så stor roll vad vi hittade på. Kan ha berott på att dom hade ett gigantiskt scoutövertag (det finns ju en anledning till att jag spelar medic…).

Inför andrakartan, Granary, var vår nye try tvungen att rymma och vi stod utan en spelare. TP beväpnade sig snabbt med telefonen och kallade in sin bror Obelix för att fylla tomrummet. Själv sadlade jag om till den mer aimvänliga medicbössan och lämnade plats för Obelix som hade stor del i att vi vann div 6.

Strax före match frågade en av tyskarna om vi skulle spela i div 5 nästa säsong av ETF2L och när vi svarade ja var hans respons Good luck.

Säger lite om hur illa det gick på Badlands.

Med Obelix med i matchen kändes nästan allt som vanligt och tack vare att vi stökat undan nästan alla ringrostighetsmissar tidigare spelade vi mycket bättre andra rundan och fick med oss 2-2.

Ingen skugga ska alls fall på vår nye medlem, som jag inser när man läser det jag skrivit. Meningen med bloginlägget är snarare att försöka förmedla hur fort det går att komma in i gängorna när man spelar i en miljö man är van och trygg med, på platser man vet hur man ska spela (tänker på mig som scout som första och medic andra). Geass gjorde ett strålande jobb som medic men fick ingen hjälp. Hela tiden blev han jagad som en råtta och då jag lämnade SG:s gullegris Rotab ensam med 2 scouts efter att jag dött var egentligen hela kartan körd.

I eget försvar hade jag grymma problem med att spela med FaN och var tvungen att spela på ett sätt jag absolut inte var kapabel till.

Hur som helst. Grymt kul att vara igång igen!

Hemma igen

Strulet med 6vs6 igår, och då menar jag droppade lag, anmälningar som kom in 3 timmar in i turneringen, oklara besked med vad som gällde för sändningen (fel dator, fel tid, fel, fel, fel) och även spelare som valde att skjuta upp finalen för man ville gå och se en final i ett annat spel, gjorde att Max och jag var otroligt motiverade att åka hem direkt allt var klart.

Bilen var packad och resan hem började någonstans runt 02:00 och det tog inte många minuter innan jag säckade och enligt Max satt och småsnarkade. Sista trafikskylten jag kommer ihåg är Gränna.

Jag hade bett om att bli väckt, om jag skulle somna, när vi tankade så jag kunde shoppa snus och så blev det. Nyvaken och frusen som fan klättrade jag fram till hålet i väggen och beställde snus. Problemet var att jag skakade av kyla och knappt kunde kasta fram pengarna och jag måste ha sett ut som en pundare med motoriksvårigheter. Killarna i bilen garvade i alla fall gott.

Väckt igen efter Södertälje för att guida bilen hem till mig.

In med prylarna och kliva in och titta på alla mina söta tjejer som ockuperade slafen. Nu gjorde ju inte det så mycket då älsklingshjärtat aka hustrun bäddat så fint i soffan. Klockan 06:00 dunsade jag ned i soffan för min kropps första horisontella läge på 3 dygn.

14:30 vaknar jag av att äldsta står och tittar på mig och undrar om jag sovit gott. Mina halvslutna ögon tror först att klockan är runt 11 men hon avslöjar glatt att den snart är tre.

Upp och röra på sig, ta en dusch och få känna sig som en människa. En människa med motoriska störningar och en känsla av att vara bakfull utan att ha rört någon alkohol.

Vid middagsbordet sedan kom nästa fördel med att vara hemma. Mat som inte bara gick att äta utan också var goooood!

Läxhjälpsförfrågningar och budskap om att någon hade hittat något nytt elände på ebay som skulle shoppas hänvisades till måndag.

”Skönt att vara hemma igen” frågade frun leende när ungarnas diverse önskemål var avhandlade och visst var det det. Allt var som vanligt igen och klockan började närma sig matchdags för Faders sista match i Etf2l.

”Orkar du verkligen det” var nästa fråga från samma ängel.

Klart jag gjorde då Faders heder och eventuella seger i sin grupp i div 6 stod på spel. Dessutom var det Obelix och Spankstarrs sista fajt.

Mer om matchen får vänta till i morgon….nu väntar slafen.

Skön match igår

Då Sverige inte gick till VM och Portugal fortfarande har chansen så kändes gårdagens fajt mot Portugisiska ARA som en chans att ge igen lite.

Det knepiga med att spela i div 6 är att nästan alla lag är djungellag. Du har ingen aning om varför dom vill spela i div 6.
Är det för att dom vill ha lite skoj och äga upp folk i brygga eller är det för att dom själva tycker att dom ligger i den nivån.

Inledningen på Gravelpit gick bra och vårt första anfall roddes hem på 5:30.
Försvaret hade inga jättestora problem med att hålla ut och första halvlek på kartan till oss.
Försvar stod näst på tur och vi gjorde rätt bra ifrån oss. Elaka spanjackporto var lite vassare den här rundan och när det var dags för oss att anfalla var i alla fall jag lite orolig att dom även skulle ha fått ihop sitt försvar på samma sätt som sitt anfall.

Oron var i onödan och vi gjorde det vi skulle lite vassare än rundan innan.

6-0 till Fader!

Badlands stod näst på tur och vår historia på den kartan är inte så där värst mycket att hänga i julgranen. Visst har vi förbättrat oss grymt mycket från dom inledande överkörningarna på kartan men återigen fanns en liten gnutta oro.

Första rundan tog ”forever!”.
1-0 till oss efter typ 14-15 minuter och sedan rullade det på.

Vi spelade städat och stabilt och gav fan i att gör tokigheter utanför planen.
ARA hade rätt vassa DM-killar men det var flertalet gånger folk på mumble gastade frågande ”vad pysslar dom med” då dom helt klart inte spelade taktiskt på det sätt vi är vana vid.

Roligast under badlands var när vi höll på att bråka om spiran och Obelix som scout hade lyckats smyga sig in bakom sista och gömde sig i venten.

Med tanke på hur mycket spelet hade böljat fram och tillbaka tidigare sa jag torrt att där fick han nog sitta rätt länge. En minut eller två senare hejade han på oss med att där han satt fick han inga points.
Hur som helst så snodde vi spiran och Obe fick göra sin pryl och cappa sista.

Slutresultat 4-1 till stabila Fader