Halsfluss och hockey

Jag är grymt less på sjukdom och efter en vecka hemma var jag i alla fall inte i ”spelbar” form för att gå till jobbet så det blev vårdcentralen i stället.

Halsfluss var diagnosen.

Hängig och seg har det i princip varit soffan hela veckan och spel någon timme.

Hockeyn igår tröttade ut mig så jag nästan somnade i tredje perioden.

Synd om Miller (USA:s målvakt) och även om han hade flyt på ett av skotten, som satt perfekt i plocken när han inte såg ett smack så är det ju sådär med målvakter som inte får göra den där sista räddningen i matchen. En sämre kanadensisk målvakt blev i stället hjälte när han halvminuten tidigare gjorde sig stor och fick pucken på sig, Kanada vänder på spelet och efter lite sargspelande kommer pucken ut till en Sidney Crossby som inte gjort något glimmrande på hela matchen.

Miller gör misstaget att tro att Crosby ska bryta in och dribbla och höjer handen på klubbhandsken för att kunna stötbryta (kolla var han håller handen på klubban) vilket i sin tur gör att den inte täcker hela isen.

En snabb isare avgör en grym match och hade inte Crosby skjutit så snabbt skulle nog experterna ha kallat Millers hanterande för en tavla.

På söndag spelar Fader mot 9 Men och jag hoppas, hoppas, hoppas att vi äntligen får ihop spelet och kan ta hem fajten. Förutom Badlands så har vi varit med på samtliga kartor och det som var stolpe in i sexan är nu stolpe ut.

Fall framåt!

Försäsongsträningen, om man nu kan kalla den för det, har inte varit någon dans på rosor. Det har varit skönt att komma igång men känslan har varit att vi tappat enormt mycket både när det gäller spelare och hur vi som individuella spelare har utfört vår uppgift. Blandar man sedan in hur vi har fungerat som lag har summan blivit att vi nästan har spelat som en påse kråkor i ett hörn.

Hårt skrivet men jag brukar ha lättare att såga det egna än att såga utåt.

Så illa som jag beskrev det ovan har det inte varit men efter torsdagens pcw var skillnaden enorm vilket gör att användandet av ”påse kråkor i ett hörn” kändes rätt sann.

Vi mötte ett gäng som var ungefär i samma kaliber som killarna vi mötte i tisdags och då vi i tisdags inte hade en sportmössa och vi oftast var tvungen att spela bakåt på kartorna var det en helt annan ””feeling” nu.

Man kan mäta på många olika sätt. Ett mått jag brukar ha är hur många gånger jag dör som Medic i onödan. I tisdags skedde det hela djävla tiden och i torsdags hände det 1 gång på två kartor!!!

Hoppas bara vi kan hålla i det vi fick en glimt av och utveckla det så kanske vi kan bli ett mittengäng i div5.

Igång igen

Lirade en pcw igår efter ett rätt långt uppehåll.

Ringrostiga och utan Spank som morrade kommandon var det lite vilse i pankakan under första kartan. För att testa en ny kille fick han spela medic medans jag själv joddlade scout. Sedan vi spelade sist så har jag kanske loggat 3 timmar tf2 och att då, tack vare icke kontakt med steamservern, tvingas spela med FaN, var ingen yberhit direkt.

Det roliga var att en av killarna vi mötte hade spelat mot Fader tidigare. Han hade bevisligen höjt oss till skyarna mot det egna laget då surret innan handlade om div 3 osv.

Första svängen gick bra och vi snodde 1-0 på ondalandetkartan.

Sen var det stopp. Tyskarna rullade in som värsta blitzkriegroffarna och det spelade inte så stor roll vad vi hittade på. Kan ha berott på att dom hade ett gigantiskt scoutövertag (det finns ju en anledning till att jag spelar medic…).

Inför andrakartan, Granary, var vår nye try tvungen att rymma och vi stod utan en spelare. TP beväpnade sig snabbt med telefonen och kallade in sin bror Obelix för att fylla tomrummet. Själv sadlade jag om till den mer aimvänliga medicbössan och lämnade plats för Obelix som hade stor del i att vi vann div 6.

Strax före match frågade en av tyskarna om vi skulle spela i div 5 nästa säsong av ETF2L och när vi svarade ja var hans respons Good luck.

Säger lite om hur illa det gick på Badlands.

Med Obelix med i matchen kändes nästan allt som vanligt och tack vare att vi stökat undan nästan alla ringrostighetsmissar tidigare spelade vi mycket bättre andra rundan och fick med oss 2-2.

Ingen skugga ska alls fall på vår nye medlem, som jag inser när man läser det jag skrivit. Meningen med bloginlägget är snarare att försöka förmedla hur fort det går att komma in i gängorna när man spelar i en miljö man är van och trygg med, på platser man vet hur man ska spela (tänker på mig som scout som första och medic andra). Geass gjorde ett strålande jobb som medic men fick ingen hjälp. Hela tiden blev han jagad som en råtta och då jag lämnade SG:s gullegris Rotab ensam med 2 scouts efter att jag dött var egentligen hela kartan körd.

I eget försvar hade jag grymma problem med att spela med FaN och var tvungen att spela på ett sätt jag absolut inte var kapabel till.

Hur som helst. Grymt kul att vara igång igen!

Äntligen igång, eller, spamskyddet tar ledigt

När det gäller spamskyddet så har ju jag tagit på mig att vara jourhavande akismet och editera diverse kommentarer eller helt tagit bort eländet. Nu när jag äntligen fått tummen ur och fått upp lite produkter i den egna shoppen tänkte jag skamlöst göra reklam och också be om hjälp med åsikter om utseendet på den.

Så har du några minuter över, sväng förbi www.sweshirt.se , och langa iväg en kommentar här på sidan. Ris och ros uppskattas!

Nackspärr is a bitch

Om jag någon gång funderar på när och hur jag varit sjuk kan jag ju alltid gå tillbaka till bloggen.
Vaknade i lördags med nackspärr och har vårdat den ömt sedan dess.
Piller och diverse elak stretching har inte burit frukt än men jag är inte den som ger mig. Förhoppningsvis räcker det med att vara hemma imorgon så man kan komma igång med gamla vanor igen.
Jag har en liten egenhet och den är att jag låter bli att spela när jag är hemma från jobbet. Tvivlar iofs på att någon annan än jag bryr mig men skulle jag sitta hemma och ha kul samtidigt som jag är hemma från jobbet skulle det inte kännas riktigt rätt.

Fader hade match igår och den tänkte jag spela. Dock ställde min lina till problem och vi var tvungna att ta in en okänd kille från Resistansen vid namn RobbaZ. Hoppas han hade det kul som medic. Hörde något på mumble om att Spank skulle shoppa 2 bira i straff för varje dödsfall på Rob. Kanske är det tur att jag inte fått samma deal under säsongen för då hade jag varit färdig för AA.

DH är i antågande och jag börjar känna en lätt anspänning inför det lilla lanet. Alla dessa nördar på samma plats! Måste vara som Solvalla under Elitloppet. Jag har inget problem med att kalla mig själv för nörd då min definition är att gillar man något tillräckligt mycket att man kan fylla en konversation på 30-60 minuter med sitt intresse kvalar man lätt in i nördfacket oavsett om det gäller motorer, hästar eller spel.

Skön match igår

Då Sverige inte gick till VM och Portugal fortfarande har chansen så kändes gårdagens fajt mot Portugisiska ARA som en chans att ge igen lite.

Det knepiga med att spela i div 6 är att nästan alla lag är djungellag. Du har ingen aning om varför dom vill spela i div 6.
Är det för att dom vill ha lite skoj och äga upp folk i brygga eller är det för att dom själva tycker att dom ligger i den nivån.

Inledningen på Gravelpit gick bra och vårt första anfall roddes hem på 5:30.
Försvaret hade inga jättestora problem med att hålla ut och första halvlek på kartan till oss.
Försvar stod näst på tur och vi gjorde rätt bra ifrån oss. Elaka spanjackporto var lite vassare den här rundan och när det var dags för oss att anfalla var i alla fall jag lite orolig att dom även skulle ha fått ihop sitt försvar på samma sätt som sitt anfall.

Oron var i onödan och vi gjorde det vi skulle lite vassare än rundan innan.

6-0 till Fader!

Badlands stod näst på tur och vår historia på den kartan är inte så där värst mycket att hänga i julgranen. Visst har vi förbättrat oss grymt mycket från dom inledande överkörningarna på kartan men återigen fanns en liten gnutta oro.

Första rundan tog ”forever!”.
1-0 till oss efter typ 14-15 minuter och sedan rullade det på.

Vi spelade städat och stabilt och gav fan i att gör tokigheter utanför planen.
ARA hade rätt vassa DM-killar men det var flertalet gånger folk på mumble gastade frågande ”vad pysslar dom med” då dom helt klart inte spelade taktiskt på det sätt vi är vana vid.

Roligast under badlands var när vi höll på att bråka om spiran och Obelix som scout hade lyckats smyga sig in bakom sista och gömde sig i venten.

Med tanke på hur mycket spelet hade böljat fram och tillbaka tidigare sa jag torrt att där fick han nog sitta rätt länge. En minut eller två senare hejade han på oss med att där han satt fick han inga points.
Hur som helst så snodde vi spiran och Obe fick göra sin pryl och cappa sista.

Slutresultat 4-1 till stabila Fader

ETF2L Season 6 Week 3 (Division 6d) ARA TEAM vs klan:fader

Må bäste fader vinna.

Möte med Max

För killen som har svårt att låta bli att öppna julklapparna före julafton kan ni ju gissa hur det är att hålla käften om sånt man vet. Hur som helst faller det inte på min lott att pipa om saker och ting som kan vara ybernice för vår lilla community. Näe…det är upp till Max.

Surt att snubben har valt att ha sovmorgon.

När det gäller matcher och sånt så var också det surt. Gravelpit var en resa som började med ouppvärmda fadrar och ett smart spel med en spy gjorde att lede fi snodde hem första rundan. Andra så var vi vaknare och mer uppvärmda och snodde hem den lätt.

Oavgjort på Gravelpit.

Badlands var nästa karta och inledningsfiaskot bara fortsatte. 2-0 till elakingarna efter 10 minuter. Med 15 minuter spelade hade vi kvitterat och med 7 minuter kvar reducerat till 2-2.

Känslan var att nu skulle vi steamrolla ondskans förkämpar men känslor ska man fan inte lita på. Med 3 och trettio kvar piskar dom in 3-2 och tiden räcker inte till för att vi ska lyckas få med oss vad som rätterligen var vårat, i alla fall i vårt tycke.

Surret på mumblen var ruskigt återhållet efter fajten. Många vinnarskallar där som hellre hade velat slå sönder klubba, rack eller valfri mus samt riva musmatta.

Ägare till 4 konton

Bägge döttrarna är nu igång och gör någon snabbspawnande server osäker med sin närvaro och jag måste bara passa på att tacka Gryzor för hans skrift tidigare angående det där med paket och highfps-config. Utan m0res config hade i alla fall inte äldsta spelat TF2.

Lite kul det där att man får springa runt och leka IT-support uppe i ungarnas rum.

I stället för voice försöker jag utbilda yngsta med teckenspråk i spelet. Det blir ju inte så där värst många ord man kan kommunicera men lite tokhoppande här och lite huk/smyg där så går det. Hon har i alla fall listat ut att om man brinner kan man hoppa ned i vattnet. Jag tror att hon lirade 3 timmar igår och hon var inte svårövertalad att byta råtta. Hon körde med en sån där liten asus-pryl, men då jag visade på en Microsoft mus med tillhörande skates och en halv-klippt Q-Pad så var saken biff.

Fader
I nästa vecka gör Fader 2,0 debut i ligaspel och det ska bli grymt skönt att spela riktig match igen.
Efter semestrarna var vi lite under isen och fick pisk till höger och vänster. Pisket i sig gör mig inget men det var hur vi spelade som var det jobbiga. Nu har vi klivit upp ett pinnhål och helt plötsligt finns det forumposts på att folk vill lira, om vi andra kan, på icke speldagar.

Jag har försökt att sondera terrängen för ett litet faderlan och för tydlighetens skull vill jag bara säga att ett sådant enbart skulle vara med fokus på Fader 2,0 just bara för att vi skulle kunna köra en liten bootcamp. Vi spelar bara 3 pcw i veckan och tänk vad vi skulle kunna utvecklas med 20 timmars pcw på en helg samt en massa snack om taktiker och sånt där annat trams.

Djävlar vad supernice!!!!

U21 har börjat på riktigt och det är inte särskillt svårt att koppla ihop fotboll och Tf2.

Tänk dig själv när du vet att din klan borde kunna spela bättre och minska misstagen men ändå loosar och får till dom där usla misstagen. Lite på samma sätt kändes det när jag blängde på Sveriges framtida framtid i bollsparkande.

Van som man är med mittbackar med träben och ”snedslag” för att tala brännbollsspråk (uppspel från backlinjen) blev jag galet överraskad av sagda backlinje under 21.

Nedtagningar på bröstet vid trängda lägen och BRA passningar ur trånga lägen. U-tjugoettarna spelade precis så djävla bra som man ofta hoppas att det vuxna landslaget skall göra men inte lyckas med.

Det är inte så svårt för mig att lägga karbonpapper på u21-landslaget och Fader när dom gick till final i cuppen, och jag måste bara tillägga att det är otroligt skönt när något blir som man vill och inte bara så som man vill utan mycket, mycket mer.

Nästa sida »