Fader: Okänd

Ännu ett fall där bilden talar för sig själv.

Dagens citat

Efter att vi just blivit ägda på en PCW emot vitryssar:

Rotab: Tja, de där var nog inte low+…
Kevlar: De skulle nog göra en fragfilm.

Fader söker folk

You see, playing organized 6v6 with a four man squad is not that easy, and therefore we are now recruiting a scout, a sollie and a medic.

You need to be mature. That does not mean you have be 30 years old, but as long as you\’ve got something up there and you don\’t REAG-out everytime you get fragged, it\’s cool. As a rule of thumb, you need to have a voice deeper than a 5 year old girl.

http://etf2l.org/recruitment/52058/

Sista rycket

Den här säsongen blir min sista, för den här gången, när det gäller klanspel. Första vändan som gjordes var när spelet var nytt och då lade jag av för att jag inte höll måttet längre. Det som krävdes för att jag skulle hoppa på klantåget igen var underbart folk och en vilja att lira ihop.
När grunduppställningen av människor så sakteliga började troppa av efter första säsongen ihop så återstod mycket nytt folk, men i takten med avhoppen så försvann också anledningen till varför jag ”sajnat” på för en sväng till.

Alla nya är underbara och kul har vi fortfarande men beslutet fattades med nyfikenheten om hur vi skulle klara oss i ETF2L:s lägsta division. Vi vann den och redan till den här säsongen så stod jag i valet och kvalet om jag skulle fortsätta. Samma typ av nyfikenhet fanns inte kvar och i stället blev det spelande med fokus på att hänga kvar i divisionen med ett i stort sett nytt lag. Spankstarr gick högre upp. Obelix slutade. Folke hittade Bad Company och bestämde sig för en paus. TP var tvungen att lägga ned och kvar stod vi med 5 scouts och ingen soldier.
Omskolning på vår main demo och SG:s kultfigur Rotab så hade vi i alla fall 2 soldiers, men resultaten blev helt klart lidande.

Igår lyckades vi äntligen vinna två kartor men då var det mot ett gäng som låg strax före oss, som lånat in 2 mercs och dessutom hade 5 spelare. Skit samma. Segern var härlig!

Lite som att vinna på en feldömd straff på övertid.

Igår var sista svängen för min del på lanet vi hade. Packa burk i resväska och släpa eländet på tunnelbana och pendel för att komma hem. Sno bilen och shoppa för grill och ett par timmar senare mötte sötnosarna från Skåne upp ihop med Steddie för att testa av nya altanen som Spank hjälpte till att bygga förra sommaren. Trädäcket höll så vi måste ha gjort något rätt.

Under setup-time för etf2lmatchen mot Nicey-TF2 kom taxin så jag hade i alla fall tid att säga hej då ordentligt.
Kanske är det en av delarna som gör att jag inte vill spela klanspel längre. Det där med att gå all in. Spelar man så spelar det i princip ingen roll om man har gäster, i alla fall inte om det egna laget är en man kort.

Kvällens match summerad med en bild

Etf2l ikväll – We can do it!

Att säga att Fader gått som tåget den här säsongen stämmer som fan. I alla fall om man tänker SJ och snö osv.
Förlusterna av spelare har varit kännbara och vi har inte lyckats få till lagspelet i den nivå som krävs. När dessutom Folke mer eller mindre valt att vänstra med annat spel har vi varit tvungna att skola om vår demoman Kevlar till soldier vilket i sin tur har gjort att vår nye demoman Geass fått stort ansvar lagt på sina axlar.
Än är loppet inte kört för att undvika nedflyttning men ska vi lyckas hänga kvar är vi tvingade att börja skrapa ihop poäng i varje match.

Kvällens lilla match körs på Gravelpit och Obscure. Gravel borde vi ha i väskan med tanke på antalet fajter vi spelat men samtidigt gör vårt teamplay att jag inte vågar ens tänka tanken om seger. Obscure borde vara en klockren torsk men kanske kan våra spelares DM-skillz göra bra saker för oss om nu inte motståndarna har nött kartan tillräckligt väl.

Träningspasset i tisdags avbröt jag efter att ha blivit tagen i ryggen 5-6 gånger, i lägen där allt skulle vara frid och fröjd enligt mumble. Torsdagspasset valde jag att stå över och helt plötsligt fick killarna det att klicka. Nytt sätt att spela och allt fungerade. Förhoppningsvis blir det samma sak ikväll och blir det inte det är det inte svårt att räkna ut var ”felet” sitter. Självkritik har jag aldrig haft svårt för. Snarare är det så att jag kanske är lite för vass på det området.

För mig har spel i lag aldrig handlat om personlig framgång även om jag drömmer om det på natten. Att få hänga avgörande baljan osv. men när det gäller spel har jag aldrig varit närheten av att vara någon superstar. Just att få laget att fungera är det som driver och när det inte gör det och man inte har personlig skill att falla tillbaka på blir det ibland outhärdligt att spela. För att undvika att ta ut frustrationen åt fel håll händer det att jag gör som i tisdags och droppar. Än så länge har jag inte lyckats med någon ragequit och det är jag stolt över.

En sekvens under tisdagsspelet kommer att bli film och den här gången är det inte något vagt ”prata om” på kvinnors vis. Nu djävlar blir det film!

Halsfluss och hockey

Jag är grymt less på sjukdom och efter en vecka hemma var jag i alla fall inte i ”spelbar” form för att gå till jobbet så det blev vårdcentralen i stället.

Halsfluss var diagnosen.

Hängig och seg har det i princip varit soffan hela veckan och spel någon timme.

Hockeyn igår tröttade ut mig så jag nästan somnade i tredje perioden.

Synd om Miller (USA:s målvakt) och även om han hade flyt på ett av skotten, som satt perfekt i plocken när han inte såg ett smack så är det ju sådär med målvakter som inte får göra den där sista räddningen i matchen. En sämre kanadensisk målvakt blev i stället hjälte när han halvminuten tidigare gjorde sig stor och fick pucken på sig, Kanada vänder på spelet och efter lite sargspelande kommer pucken ut till en Sidney Crossby som inte gjort något glimmrande på hela matchen.

Miller gör misstaget att tro att Crosby ska bryta in och dribbla och höjer handen på klubbhandsken för att kunna stötbryta (kolla var han håller handen på klubban) vilket i sin tur gör att den inte täcker hela isen.

En snabb isare avgör en grym match och hade inte Crosby skjutit så snabbt skulle nog experterna ha kallat Millers hanterande för en tavla.

På söndag spelar Fader mot 9 Men och jag hoppas, hoppas, hoppas att vi äntligen får ihop spelet och kan ta hem fajten. Förutom Badlands så har vi varit med på samtliga kartor och det som var stolpe in i sexan är nu stolpe ut.

Fall framåt!

Försäsongsträningen, om man nu kan kalla den för det, har inte varit någon dans på rosor. Det har varit skönt att komma igång men känslan har varit att vi tappat enormt mycket både när det gäller spelare och hur vi som individuella spelare har utfört vår uppgift. Blandar man sedan in hur vi har fungerat som lag har summan blivit att vi nästan har spelat som en påse kråkor i ett hörn.

Hårt skrivet men jag brukar ha lättare att såga det egna än att såga utåt.

Så illa som jag beskrev det ovan har det inte varit men efter torsdagens pcw var skillnaden enorm vilket gör att användandet av ”påse kråkor i ett hörn” kändes rätt sann.

Vi mötte ett gäng som var ungefär i samma kaliber som killarna vi mötte i tisdags och då vi i tisdags inte hade en sportmössa och vi oftast var tvungen att spela bakåt på kartorna var det en helt annan ””feeling” nu.

Man kan mäta på många olika sätt. Ett mått jag brukar ha är hur många gånger jag dör som Medic i onödan. I tisdags skedde det hela djävla tiden och i torsdags hände det 1 gång på två kartor!!!

Hoppas bara vi kan hålla i det vi fick en glimt av och utveckla det så kanske vi kan bli ett mittengäng i div5.

Igång igen

Lirade en pcw igår efter ett rätt långt uppehåll.

Ringrostiga och utan Spank som morrade kommandon var det lite vilse i pankakan under första kartan. För att testa en ny kille fick han spela medic medans jag själv joddlade scout. Sedan vi spelade sist så har jag kanske loggat 3 timmar tf2 och att då, tack vare icke kontakt med steamservern, tvingas spela med FaN, var ingen yberhit direkt.

Det roliga var att en av killarna vi mötte hade spelat mot Fader tidigare. Han hade bevisligen höjt oss till skyarna mot det egna laget då surret innan handlade om div 3 osv.

Första svängen gick bra och vi snodde 1-0 på ondalandetkartan.

Sen var det stopp. Tyskarna rullade in som värsta blitzkriegroffarna och det spelade inte så stor roll vad vi hittade på. Kan ha berott på att dom hade ett gigantiskt scoutövertag (det finns ju en anledning till att jag spelar medic…).

Inför andrakartan, Granary, var vår nye try tvungen att rymma och vi stod utan en spelare. TP beväpnade sig snabbt med telefonen och kallade in sin bror Obelix för att fylla tomrummet. Själv sadlade jag om till den mer aimvänliga medicbössan och lämnade plats för Obelix som hade stor del i att vi vann div 6.

Strax före match frågade en av tyskarna om vi skulle spela i div 5 nästa säsong av ETF2L och när vi svarade ja var hans respons Good luck.

Säger lite om hur illa det gick på Badlands.

Med Obelix med i matchen kändes nästan allt som vanligt och tack vare att vi stökat undan nästan alla ringrostighetsmissar tidigare spelade vi mycket bättre andra rundan och fick med oss 2-2.

Ingen skugga ska alls fall på vår nye medlem, som jag inser när man läser det jag skrivit. Meningen med bloginlägget är snarare att försöka förmedla hur fort det går att komma in i gängorna när man spelar i en miljö man är van och trygg med, på platser man vet hur man ska spela (tänker på mig som scout som första och medic andra). Geass gjorde ett strålande jobb som medic men fick ingen hjälp. Hela tiden blev han jagad som en råtta och då jag lämnade SG:s gullegris Rotab ensam med 2 scouts efter att jag dött var egentligen hela kartan körd.

I eget försvar hade jag grymma problem med att spela med FaN och var tvungen att spela på ett sätt jag absolut inte var kapabel till.

Hur som helst. Grymt kul att vara igång igen!

Äntligen igång, eller, spamskyddet tar ledigt

När det gäller spamskyddet så har ju jag tagit på mig att vara jourhavande akismet och editera diverse kommentarer eller helt tagit bort eländet. Nu när jag äntligen fått tummen ur och fått upp lite produkter i den egna shoppen tänkte jag skamlöst göra reklam och också be om hjälp med åsikter om utseendet på den.

Så har du några minuter över, sväng förbi www.sweshirt.se , och langa iväg en kommentar här på sidan. Ris och ros uppskattas!

Nästa sida »