(Svenska) Nackspärr is a bitch

Sorry, this entry is only available in Svenska.

Mumble vs RL

När man lär känna folk online och spelar med dem får man en känsla för vem dom är. När man sedan träffar dem kan det ibland kännas ganska konstigt att få ett ansikte till rösten man spelat med i många timmar.

Ovanstående inträffade för egen del i torsdags då jag hämtade hem Spankstarr till min enkla boning för att spela spel, dricka öl, bygga altan och träffas för första gången. Flera gånger under kvällens gång kändes det så sjukt att sitta och titta på en person vars röst man hört flertalet timmar samtidigt som man stirrade på en datorskärm. Det tog extremt lång tid att vänja sig och när vi sedan satte oss rygg mot rygg efter att ha kopplat upp Spanks burk i mitt lilla rum kändes allt mer som det skulle.

Jag tittade på en dator, spelade TF2 och hörde hans röst, bakifrån och i mumble. Detta kändes dock mer som vanligt för det finns ju trots allt dom som kör med voice så man får eko på mumble.

Matchen eller matcherna vi spelade var rätt kul. Då vi i Fader är i början av vårt klankämpande söker vi fortfarande på low- och första klanen vi hittade var verkligen low-.
Klanen hade funnits i 4 dagar och var rätt vassa individuellt men som lag fick dom smisk rätt hårt. En karta var tillräckligt för att dom skulle få nog och jag förstår dem.

Nästa lirare till rakning var en div5-6 mix.
Nu var det vår tur att få smisk rätt hårt på Badlands. Vår flankscout fick trassel med voicen och våra två nya killar kunde inte täcka upp för bortfallen kommunikation.
Dom nya killarna ser hur bra ut som helst! En snackar på rätt sätt och den andre har dm-skills så det visslar! Förhoppningsvis kommer resten att funka dvs. säga till när man inte kan lira osv. För oss är det en rätt stor del av det hela. Att allt flyter på rent logistiskt.

Tillbaka till elakingmixen.
Efter Badlands så fick vi lite gliringar om klanen vi mött före dem. Tydligen hängde dom på irc och tyckte vi var low som mött en rookie klan osv.
Nästa karta ut blev Granary.
För vår del var kartan som spelades förmodligen top 3 i resultat för även om vi gjorde pinnmissar som att checka efter stickys så att 2 dog när vi anföll från mitten och lite annat så spelade vi grymt bra.
En av rund-vinsterna kom efter att en av våra scouts slunkit igenom och stod och väntade tills samtliga i fiendelag spawnat, klev ut på “fyran” cappade och rodde sedan hem kartan.
2-2 slutade Granary och när datorerna släckts ned satt jag och Spank och surrade på altan, som blev byggd för ett gäng år sedan av Peron, Taki och undertecknad, om situationer under matchen. Kvällen var stjärnklar, ölen ännu inte slut och efter att vi ledsnat på myggen gick vi in igen, spelade en sväng till och gick och la oss, i var sin säng.

Dagen efter spikades det ny altan och den här dagen kändes det inte alls konstigt att se en människa låta som Spankstarr.