Recension: Kings Quest

2016-02-21 | By

Min relation till Kings Quest (fortsättningsvis KQ) började på sent 80-tal när jag köpte en hög <x> Quest-spel till min Amiga. Anledningen till inköpet var lite oklar för det var mest en plåga att spela dessa spel. Före Space Quest 3 var de mest textäventyr med tämligen primitiva grafiska element.

Nostalgi är något jag har mycket svårt att känna för dessa spel som alltid urartade i substantiv + verb + substantiv i alla former som gick att hitta på för att försöka komma vidare, då pusslen inte alls var i närheten av det jag själv tänkte. Internet var ju inte uppfunnet så den enda hjälp som gick att få var från Datormagazins hjälpspalt. Dit orkade jag aldrig skicka någon fråga så framgångarna i KQ I, II och III var ytterst begränsade.


Graham har gått vilse
.

Bakom alla Quest-spel stod spelstudion Sierra som 2014 återupplivades av Activision, gissningsvis som ett försök att rida på nostalgi-vågen som vi födda på 70-talet eventuellt drabbas av. Jag är tveksam till nostalgi, det är sällan den lever upp till förväntningarna och det brukar generellt vara bättre att låta den sväva runt i dess rosa moln. Att ta mig an att spela rebooten av Kings Quest var därför något jag var lite tveksam till.



Originalutseende. Allt var inte bättre förr.

Ett nytt Kings Quest släpps nu i episod-form. I skrivande stund har två episoder släppts och det ska bli fem. Precis som i originalen axlas rollen som Graham, men nu är det en gammal Graham som berättar för sitt barnbarn om sina eskapader som ung äventyrare, vilket förenklar narrativet något, det blir ju till exempel rätt lätt att förklara att det där valet jag gjorde när jag dog inte var det som hände i verkligheten.

Spelet är ett peka-klicka-äventyr i bästa Monkey Island-stil och är rätt trivsamt. Själv upplevde jag det som rätt knepigt i början för jag såg ingen riktig introduktion utan kastades rakt in i spelet och att det var gamle Graham som berättade framgick först efter en stund. Gränssnittet är extremt enkelt och det finns inget behov av att skriva in vad som ska göras, tack och lov. Det drivs däremot rätt friskt med föregångarnas extremt primitiva gränssnitt på några ställen i spelet bara så ni vet, ni som inte försökt med originalen.

kq3
Käckt färgade rep spelar en stor roll i historien

En recension vore inte komplett utan en jämförelse med genrens nuvarande giganter Telltale, så naturligtvis kommer en sådan. Telltale vinner ju priser på sina berättelser och interaktionen mellan karaktärer. i KQ är berättelsen inte direkt spännande och karaktärsutvecklingen hos de karaktärer som dyker upp är ytterst begränsad. KQ ligger dock ljusår före Telltale vad gäller spelmotorn (Unreal 4). Detta är för mig inte trivialt. Så många gånger har jag stört mig på segheten i Telltale-spelen och det är något som jag inte upplever i KQ. Men i slutändan är det kanske lite äpplen och päron, då det ena är ett pussellösarspel och de andra är karaktärsdrivna sagor. Det var med andra ord en kass jämförelse…

I övrigt är spelet mycket välpolerat, röstskådisarna är bra, allt är snyggt, musiken är av hög kvalitet och flörtar med andra spel om man lyssnar noga och just därför lyssnar man noga. Pusslen är inte på doktorand-nivå men den gamla frustrationen som uppstod av att lalla runt och försöka förstå vad som ska göras härnäst infinner sig ändå ibland.

Den gamle kungen vars plats mantel skall axlas. Tror jag.
Den gamle kungen vars plats mantel skall axlas. Tror jag.

Spelet innehåller en hel del slapstick-humor och uppenbara försök att vara roliga och i början tyckte jag det var rätt trist och klyschigt, det var rätt låg nivå på skämtandet. Det verkar dock som manusförfattarna växt in i kläderna för några timmar in så börjar det bli lite svårt att inte dra på smilbanden trots allt. Gamle Grahams otroligt torra ordvitsar blir tills slut svåremotståndliga, åtminstone för en  gammal torris som undertecknad. Spelet har växt på mig och jag kommer att harva vidare i framtida episoder för att se vad som händer.

Ett klart framsteg från originalen som var lite som klia sig i pannan med en spikmatta! Gillar ni ett småputtrigt pusselspel, eller om ni som jag aldrig orkade harva igenom originalen så rekommenderas Kings Quest för er!

Filed in: Artiklar, Recensioner, Spelnyheter | Tags: ,

About the Author (Author Profile)

Comments are closed.