2014 kan dra åt helvete

2015-01-01 | By

Spelåret 2014 var för mig ett år fullt av sur mellanmjölk, gömda guldklimpar, och sansad likgiltighet. 2014 var året då jag slutade förvånas över slamsugande AAA-utgivares beteende, tomma löften, och trasiga; överhajpade, och särdeles tragiskt optimerade produkter. 2014 var ett år då jag många gånger tänkte att indieutvecklare säkert skulle få mer gjort om de bara skulle spendera mindre tid på att kivas på Twitter och mer tid på att utveckla spel. 2014 var ännu ett år då jag inte ens kunde vara arg, bara besviken.

bertil-enstoring_56449248

2014 var ännu ett år då jag i vanlig ordning lyckades missa alla kontroverser som spelvärlden bajjat ner sig över. 2014 var året då Johan försökte förklara ‘Gamergate’ för mig och jag flabbade arslet av mig till den grad att han inte lät mig posta ljudsnutten.2014 var året då det pratades om att det inte pratas om spel och feminism, sexism, och misogyni tog upp under en procent av läsares dyrbara tid.

2014 var året då ett tidsfördriv som använts för att ha skoj och lätta på stress förvandlades till någonting stressande och skamfullt. 2014 var året då det helt plötsligt fanns två sidor och termen ‘kulturkrig’ kastades runt på fullaste allvar. 2014 var året då media förnöjt vred nävarna och flinande pekade ut ‘gamers’ som de fanatiska och duperade urtidsnördar de alltid försökt få dem att framstå som.

2014 var året då jag av ren avsmak och ointresse övergav tidskrift efter tidskrift med ett lättat stön. 2014 var ännu ett år där självbelåtna ‘speljournalister’ envetet försökte intala sig själva om att just deras egen lilla åsikt är kall hård fakta allt medan de panikartat söker efter sätt att fortsätta vara relevanta i ett lössläppt kommunikationssamhälle som ser deras yrkes existens och syfte som mer av ett jävla mysterium för varje dag som går. 2014 var året då integritet blev så sällsynt att det vid det här laget lika gärna kan vara en superkraft.

loof8

2014 var året då early access fick folk att kollektivt tappa all sin spaghetti över ofärdiga spel. 2014 var året då folk började betala för spel som aldrig kommer bli färdiga och grina om det på forum och sociala medier. 2014 var året då det helt plötsligt blev väldigt oklart när ett spel faktiskt är ett spel.

2014 var året då låtsasutvecklare lurade byxorna av godtrogna spelare med lulliga koncept och överambitiösa listor. 2014 var året då Kickstarter ballade ur på riktigt. 2014 var ännu ett år då den stora hjärndöda skaran förundransvärt fortfarande tycker att förhandsbokningerbjudanden och exklusivt innehåll är den goaste av grejer. 2014 var året då folk fan gick på vilken skit som helst.

2014 var året då Johan inte spelade spel. 2014 var året då merparten av dunderliren jag i början av året knåpade ner på min ‘dunderlir jag ser fram emot under 2014’-lista försenats till 2015 och de spel som faktiskt slank ut inte förmådde hålla mitt halvhjärtade intresse i mer än någon timme för att sedan förpassas till den ordspråksmässiga hyllan.

2014 var året då jag hade fann mer nöje i goa gamla goingar och puttriga indielir som Erik 20-någonting från Kungslena knåpat ihop i sin morsas källare än vad jag fann i något fullfjädrat AAA-lir. 2014 var året då höjdpunkten för hela rasket var att pulla runt i alphaförtitten för Hyperljuspillaren i en och en halv timme. 2014 var året då jag på allvar började fundera över om det är mig eller spelen det är fel på.

Filed in: Årslistor, Artiklar, Gubbhörnan

About the Author (Author Profile)

En frustrerad Judogubbe fångad i en ung mans kropp.

Comments are closed.