Stay a while and listen

2012-05-10 | By

 

Det är snart tolv år sedan vi fick stifta bekantskap med den där mystiska mörka vandraren, nu är det dags för ett nytt äventyr.

Gick man runt i varuhus på våren för tolv år sedan blev man överrumplad av en gigantisk reklamvåg med en brinnande logotyp, Diablo II och en mystisk skelettfigur i huva.

Överallt kunde man se den här reklamen med ofattbart snygga cinematics, något som Blizzard fortsatt ha ett monopolliknande grep på. När spelet sedan släpptes blev det ett populärt spel på internetcaféer där vi spenderade mycket tid åt – och för att inte tala om på LAN där spelet briljerade. Men den största tiden lades hemifrån. Ofattbart många timmar har ägnats åt Diablo II:s dystra värld.

Min första karaktär var Necromancer, vilket inte var jätteuppskattat bland de vänner man spelade med. Inte ens ett Voodoo 5 som på den tiden var ”the shit” klarade av att rita upp allt på skärmen när jag klampade fram med min gigantiska armé. Happy times!

När sedan expansionen Lord of Destruction släpptes, ackompanjerad av cinematics i världsklass, var glädjen total.

Två nya karaktärer och en helt ny akt att spela, men inte minst en slutboss som var badass. Något annat kan man inte förvänta sig av självaste Baal. Runord gjorde att vi alla började leta runor som galningar och våra fina unika vapen och rustningar blev värdelösa. Men den största förändringen var att man kunde spela i ofattbara 800×600-upplösning!

Nu är det dags igen. Med en ny stabil rigg och kommande Onlinegamer LAN är man återigen redo att ta sig an mörkrets makter. Sorgligt nog blir det inte med hjälp av en Necromancer, utan denna gång blir det med en Witchdoctor.

Spelstilen skiljer sig inte så mycket mellan de två, men du kan inte ha lika många minions som med en Necromancer. Man får vara nöjd ändå, och efter att ha spelat igenom betan kan jag säga att jag inte behöver vara orolig. Det här kommer att bli kul. Det finns mycket utrymme för att kunna skapa sina egna builds genom systemet för Skill Runes, vilket även kommer att bli lite utmanande eftersom man är van vid att använda sig av stats som en del av bygget.  Det gör man inte i Diablo III.

Bild: Mina skelett har bytts ut mot grodor och zombiehundar!

Det finns mycket i spelet som ger en rysningar av nostalgi, som ljudeffekter och musik. Detta är något som Blizzard varit väldigt noga med att förvalta. Ljudet var en viktig del av Diablo II:s närvarokänsla och inlevelse. Rent grafiskt har spelet bebehållit sitt gamla formspråk, med typsnitt och användargränssnitt, men har självklart fått vissa uppgraderingar i form av flera aktiva skills. Även vyn är densamma som tidigare. Texturerna känns dock inte lika skarpa som i Diablo II, utan här har man gått åt ett mer stiliserat formspråk som liknar oljemåleri.

Bild: Inte helt olikt Dota2 och hur de valt att bygga upp sin karta.

Blizzard har fått mycket kritik för sitt val av färger och grafik, men det är inget jag tycker man påverkas av i spelet. Det finns snarare en fräschör kring spelet. Det hade varit en sak om de valt att gå mot det mer serieliknande hållet som i World of Warcraft, vilket i sig inte är på något sätt dåligt – då hade det varit svårt att övertyga. Men de upprätthåller en fin balans.

Så på måndag runt klockan 23.55 öppnar jag och min fru en extra fin öl medan vi väntar på att de där sista fem minuterna ska passera, för att sedan logga in och välkomna tillbaka spelet som gav oss så mycket glädje för 12 år sedan.

Filed in: Artiklar, Diablo 3 | Tags: , , ,

About the Author (Author Profile)

Comments (1)

  1. tramsig

    Stay a while, STAY FOREVER! Den som gissar vilket spel/plattform det kommer ifrån utan att googla får en öl/energidricka på lanet ;)