Igång igen

Lirade en pcw igår efter ett rätt långt uppehåll.

Ringrostiga och utan Spank som morrade kommandon var det lite vilse i pankakan under första kartan. För att testa en ny kille fick han spela medic medans jag själv joddlade scout. Sedan vi spelade sist så har jag kanske loggat 3 timmar tf2 och att då, tack vare icke kontakt med steamservern, tvingas spela med FaN, var ingen yberhit direkt.

Det roliga var att en av killarna vi mötte hade spelat mot Fader tidigare. Han hade bevisligen höjt oss till skyarna mot det egna laget då surret innan handlade om div 3 osv.

Första svängen gick bra och vi snodde 1-0 på ondalandetkartan.

Sen var det stopp. Tyskarna rullade in som värsta blitzkriegroffarna och det spelade inte så stor roll vad vi hittade på. Kan ha berott på att dom hade ett gigantiskt scoutövertag (det finns ju en anledning till att jag spelar medic…).

Inför andrakartan, Granary, var vår nye try tvungen att rymma och vi stod utan en spelare. TP beväpnade sig snabbt med telefonen och kallade in sin bror Obelix för att fylla tomrummet. Själv sadlade jag om till den mer aimvänliga medicbössan och lämnade plats för Obelix som hade stor del i att vi vann div 6.

Strax före match frågade en av tyskarna om vi skulle spela i div 5 nästa säsong av ETF2L och när vi svarade ja var hans respons Good luck.

Säger lite om hur illa det gick på Badlands.

Med Obelix med i matchen kändes nästan allt som vanligt och tack vare att vi stökat undan nästan alla ringrostighetsmissar tidigare spelade vi mycket bättre andra rundan och fick med oss 2-2.

Ingen skugga ska alls fall på vår nye medlem, som jag inser när man läser det jag skrivit. Meningen med bloginlägget är snarare att försöka förmedla hur fort det går att komma in i gängorna när man spelar i en miljö man är van och trygg med, på platser man vet hur man ska spela (tänker på mig som scout som första och medic andra). Geass gjorde ett strålande jobb som medic men fick ingen hjälp. Hela tiden blev han jagad som en råtta och då jag lämnade SG:s gullegris Rotab ensam med 2 scouts efter att jag dött var egentligen hela kartan körd.

I eget försvar hade jag grymma problem med att spela med FaN och var tvungen att spela på ett sätt jag absolut inte var kapabel till.

Hur som helst. Grymt kul att vara igång igen!