Daniels äventyr i Pillars of Eternity

2015-03-28 | By | Add a Comment

Jag har äntligen påbörjat mitt äventyrande i Pillars of Eternitys magiska värld, och jag har döpt min karaktär har till Daniel OJ Lundberg för att hedra min kära kollega. Här är hans första stapplande steg.

Prutta och studsa i charmiga Shiftlings

2015-03-24 | By | Add a Comment

Tänk dig att du precis landat på en främmande planet. Du och din rymdresande kollega har på sig varsin rymddräkt men har kopplat samman dem med en slang. Om din kollega skulle råka prutta i sin rymddräkt skulle du sålunda känna av det. Inte så trevligt kanske. Men ungefär det är själva spelidén bakom Shiftlings – Rock Pocket Games senaste plattformspussel. Du pruttar (och blåser upp din kollegas dräkt), hoppar och klurar dig förbi mängder av hinder.

Alexander och Dennis tog sig en titt på spelet och gav det tummen upp. Den urgulliga grafiken och de precis lagom krångliga problemen var en kombination som föll dem i smaken. Ta en titt på deras upplevelser i filmsnutten ovan.

White Night – Ett spel med Film Noir, tantvålnader och Jazzspöken

2015-03-23 | By | Add a Comment

Jag tar mig an White Night, utvecklaren Osome Studios debutspel, som (till min förvåning) ges ut av Activision. Spelet är ett survival-horrorspel och ni som har spelat Alone in the Dark, Resident Evil eller Silent Hill kommer direkt känna er som hemma.

WN-Title

Vid första anblick så ser White Night ut som någonting taget direkt ur en serietidning, men inte på samma färgglada, cellshadade sätt som till exempel XIII eller Telltales The Walking Dead. Istället är White Night helt svartvitt. Utvecklarna skyltar glatt med att det är Film Noir som stått som en av spelets primära inspirationskällor. Det syns i mer än bara den svartvita paletten, och återfinns i allt från gränssnittet till den jazziga musiken som spelas upp i de inledande minuterna. Nämnde jag att spelet utspelar sig under 1930-talets Amerika?

Continue Reading

Gamla gubbar spelar Age of Empires 2 (revanschen!)

2015-03-22 | By | Add a Comment

I höstas försökte jag förnedra min då 75-årige far i ett parti Age of Empires 2. Jag hade ärligt talat inga högre tankar om hans förmåga. Visserligen har han spelat det sedan det släpptes 1999, men han hade aldrig spelat multiplayer tidigare så jag trodde någonstans att min internetrutin skulle vara honom övermäktig. Men han vann, och det ganska enkelt. Jag krävde såklart revansch!

Förra veckan fick jag chansen igen. Far mot son. Mano e mano. Ålder mot ungdom. Konstnären mot datorspelsgrafikern. Jag skulle inte låta honom vinna igen.

Utan att spoila för mycket: det kommer bli en match till, men tills dess får du inte missa videosnutten från förra gången vi spelade mot varandra. INTENSIVT är kanske inte ordet  som beskriver det bäst, snarare långsamt och avkopplande bakgrundssorl från när två gubbar leker RTS-proffs.

Minnen från ö-livet i Morrowind

2015-03-22 | By | Add a Comment

morrowind

The Elder Scrolls 3: Morrowind är ett av de spelen som har format mina förväntningar vad ett mästerspel kan vara, och ligger som grund till hur jag bedömer spel idag 13 år senare. Ja, stridssystemet kanske inte är i världsklass när det gäller action och det är inte alltid så hjälpsamt, men Morrowind ingjuter en känsla av en levande och fantastisk värld skild från dig endast med ett 15 tums tjock-tv-glas.

Jag var mitt i en magisk värld där man kunde göra precis vad som helst.

Det första jag såg av Morrowind var i en PC Gamer-tidning på en svettig campingsemester. Vi skulle ta oss till Italien på tre veckor, och jag läste förhandstitten av Morrowind hundratals gånger och fantiserade om hur det skulle vara att få spela det. Den lästes vid frukost, lunch och middag, varje regnig stund och innan jag somnade. Jag lyckades på något vis, om det så var med hjälp av blod, svett, tejp eller trolldom; att få igång det på min redan då övergödda miniräknare till PC. Det gjorde inget att man kunde räkna bildrutorna per sekund på båda händerna, eller att upplösningen var som ett Nintendo 3DS eller att en laddningsskärm dök upp var tionde meter och tillslut brände in en stor rektangel mitt i skärmen. Jag var mitt i en magisk värld där man kunde göra precis vad som helst.

Continue Reading

Den första spelkärleken: Secret of Mana

2015-03-21 | By | Add a Comment

spelkarleken

Alla har vi ett minne av den första, äkta spelkärleken där vi visste att det här var mer än bara något roligt och spännande att fördriva tiden med. För mig var den kärleken Secret of Mana till Super Nintendo.

Året var 1994 och det var mitt första riktiga rollspel. Anledningen till att jag fick just detta spel var att min far, som tjuvläst min ”Super Power” (föregångaren till Super Play), visste att detta spel var en grym julklapp för de som gillade Zelda-spelen. Jag gillade Zelda-spelen, och Super Power hade, som oftast, rätt i att det här spelet skulle falla mig i smaken.

Continue Reading

Gamla goingar: Tekken 3

2015-03-20 | By | Add a Comment

När 21 årige Dennis bara var en liten pojkvasker, ja mindre än nu alltså, så var han coolast i byn för han hade Tekken 3. Samtidigt i en annan värld utmanande Aksel sina föräldrar i samma spel. De två ploppar in spelet igen och tar en titt om det verkligen var så coolt som vi minns Street Fighters uppstickare som.

Spelminnen från sommaren 1994 – SimCity:s järnhandsstyre och ansvaret att ha kul

2015-03-19 | By | Add a Comment

sommarminnen

Har du någonsin känt en doft och på ett ögonblick färdats tillbaka till en svunnen tid i ditt förflutna. Det hände mig igår; men inte med en doft, utan med ett spel.

Året var 1994 och sommaren var i högform. Faktiskt en av de varmare somrar som jag varit med om. Men ändå satt man där i skuggan. Inne i sitt pojkrum. Med fönstret som stod vidöppet och sommarens alla läten sorlandes in. En hel värld som vibrerade och surrade och framförallt levde i hög grad och från den andra våningen av vårt hus kunde jag lätt både höra och känna lukten av när min far puttrande över gården, klippandes gräs.

Continue Reading

Retrorevansch! Max och Victor slåss i C64-klassikern Winter Games

2015-03-18 | By | 2 Comments

Ok. Jag fick duktigt med spö i International Karate+ häromdagen. Men Victor är en sablans fightingspelsmästare så det var kanske inte så konstigt. Jag ville ha revansch, så det gamla hederliga Winter Games blev grenen för nästa sammandrabbning.

Vem som vann. Ska inte avslöja för mycket, men det börjar på M och slutar på AX.

Vill du också återuppleva 80-talets grafiska mästerverk? Knappa dig vidare till Onlinegamers behändiga installationsguide för C64-emulatorn Vice.

Jakten på den perfekta pyramiden: ett återbesök hos Pharaoh

pharao2

Plågad av solsken och sand i sandalerna bestämmer sig Sebastian för att bygga en pyramid i det antika Egypten.

Anledningen till att man spelar Pharaoh är att man vill bygga pyramider. Allt annat är sekundärt. Visst har spelet en viss charm även utan sina stenbjässar, men det är ändå pyramiderna som skiljer det från andra spel i genren; det är, för den delen, pyramiderna som skiljer Pharaoh från resten av spelen som Impression Games utvecklade runt millennieskiftet. Deras nedstamp i romarriket och det antika Kina var intressanta, men det är något förföriskt med Egyptens klassiska monument som skiljde Pharaoh från de andra spelen.

Det är helt enkelt roligt att bygga pyramider. Det var så jag mindes spelet från min barndoms dagar: när jag var klar med en pyramid hade jag lämnat ett bastantare arv än vad jag någonsin kunde göra i andra stadssimulatorer. Då kände jag mig verkligen som en solgudens son, trygg i vetskapen att ingen någonsin skulle glömma Åkerbergdynastin.

Men vägen för att återuppleva den triumfen är lång och oförlåtande.

Continue Reading