Gamla Goingar: Dark Messiah of Might and Magic – Del 2: Smuggelpotatis

2014-10-29 | By | Add a Comment

Mackan och jag inspekterar underreden efter smuggelgods, skapar montage, och plundrar din morsas källare på potatis i denna del nummer två av våra eskapader i gamla goa Dark Messiah of Might and Magic.

Först till 30: Lords of The Fallen

2014-10-29 | By | Add a Comment

Dagen efter doppardan, Lords of The Fallen landade igår och som det ibland görs i de här krokarna följer här de första 30 minuterna från den murkna rollspelsmanglarn. (Som inte alls påminner om Dark Souls, även om den gör det vid varenda jävla hörn och böj.)

I vanliga fall släpper jag bara lös de här ordlösa snuttarna, de är lätta och knåpa ihop och Max tycker att jag gör saker. Men nu måste jag fasiken sätta ned en avärjande fot i bordet för andra som också som haft ett suktande öga på spelet. Direkt ur grinden dras Lords of The Fallen med en problemsamling – varav det är två problem som sticker mig mer i ögat än andra – den söliga kameran samt de säregna och ej konfigurerbara kontrollerna om du väljer att spela med handkontroll.
Continue Reading

Vaärehär: Hyper Light Drifter (Alpha Preview)

2014-10-27 | By | Add a Comment

Härom veckan vågade jag äntligen ta mig en svängom i alpha-förtitten för Hyper Light Drifter. I vanlig ordning satt Marcus i sidovagnen och det gaggades på bra om spelets sprudlande pixlar, romb-fyllda miljöer, och Gisslaveds innebandylag.

Hyper Light Drifter har någonting som andra inte har. Min gnagande lilla farhåga att pixelhuggaren, likt många av sina artfränder, möjligen inte skulle vara mer än en välpolerad fasad klövs itu så fort jag fick sätta spakarna till spelet.

Att swoosch-blurp-blirpa runt som ett litet blåbär med kappa i en prunkande värld utan dess like kan vara det mest tillfredsställande jag gjort i spelväg sedan jag halshögg min första vätte i Severenace: Blade of Darkness.

Hyper Light Drifter har 2015 som lösast möjliga släppdatum, men går att förinhandla för 100-200 riksdaler på pixelhuggarens hemsida, är du riktigt snabb (och lägger en extra slant) hinner du till och med dra ett par varv i alpha-förtitten som löper på oktober ut.

Gamla Goingar: Dark Messiah of Might and Magic – Del 1: Knaster i Brallan

2014-10-22 | By | Add a Comment

Varför spela nya skitspel när man kan plöja genom goa gamla goingar från år som varit? På den noten har Marcus och jag kastat oss in i den, oomtvistligt goaste, förstapersonshuggaren någonsin – Dark Messiah of Might and Magic – jag bakom rodret och Marcus bakom kudden.

Jag har tänkt på en grej: Gamereactor och Ansvaret

2014-10-20 | By | Add a Comment

Daniel, mig själv och lite Marcus tar oss en diskussion kring beefen mellan Sveriges Radio och Petter Hegevall.

Vad är det för mängd ansvar Petter hävdar att man tar på Gamereactor? Hur fungerar nolltolerans efter upprepade förseelser? Vad händer när man väcker Marcus och vad är det för upplevelser Daniel har haft av feminister egentligen?

Hur mycket skrivs det egentligen i spelvärlden om sexism/misogyni och feminism? Våra gissningar var ett decimaltecken för högt.

Petter tar ansvar:

Bild norpad av Michael Gill, Nöjesguiden

Play

Vaärehär: The Vanishing of Ethan Carter

2014-10-16 | By | Add a Comment

Ändå sedan astronauterna flög genom grinden med den där märgfulla teasersnutten har mina och Marcus förväntningar på The Vanishing of Ethan Carter varit ohälsosamt högväxta. Spola fram till härom veckan, spelet slinker ut och (en något berusad) jag tillsammans med (en inte lika något berusad) Marcus sätter oss för att försöka övertyga (en alldeles nykter) Max om att spelet är den nya heta skiten han borde spela.

Jag har inte rört spelet sedan kvällen då videosnutten ovan spelades in – de första intrycken och tankarna har därmed fått puttra en hel del. Varav den mest framträdande är att bara vi skrapar bort lite beläggning från spelet så verkar där gömma sig en repetitiv spelmekanik som redan efter min korta stund med spelet lämnat en sur smak i munnen.

Ett något prekärt sakförhållande som än så länge mer än vägs upp av den okristligt* myskusliga stämningen och mustiga scensättningen – men det återstår att se om detta är håller upp efter en näve fler timmar med spelet.

*Jag vet att adjektivets tyngd och innebörd har vattnats ut tack vare mitt och Victors överdrivna bruk, men den här gången är det fan på riktigt. Det här är inte ett test folk!

Danganronpa 2 är bara toppen på Japans sexistiska isberg

2014-10-16 | By | Add a Comment

Det är väldigt lätt att konstatera att ett spel är eller inte är sexistiskt, det är dock svårare att konstatera varför. I vilket fall är det bra att ha brett perspektiv i åtanke när kritiska recensioner av japanska spel framkommer. Danganronpa 2: Goodbye Despair recenseras av Jakob Svärd på Aftonbladets nöjesdel, här är mitt svar, min analys och en fortsättning på det ämne som berörs.

Vad jag sökte när jag letade PS Vita spel (Tearaway)

På Aftonbladets hemsida så recenseras spelet Danganronpa 2: Goodbye Despair. Texten är kritisk och anses av Svärd att vara dåligt på grund av sexismen som finns i spelet. Sexismen enligt honom överskuggar resterande delar av spelet och spelet rekommenderas inte.

Som mycket annat kritiskt i spelindustrin på senaste tiden så får detta en stor respons där majoriteten är negativ och anser att Svärd har fel av olika orsaker.

Jag anser inte att Svärd har fel i sin recension, jag anser inte heller att det är dåligt att han skrev den. Något som fick mig att reflektera över texten var just den ilska som finns i den och hur den formuleras. Jag syftar huvudsakligen på följande citat:

“Somliga gånger är det alldeles uppenbart att de [sexistiska japanska spel] bara existerar för att driva med det fåtal kåtsvettiga gamers som – när de inte är upptagna med att hata Anita Sarkeesian – på riktigt uppskattar den här typen [perversa inslag i spelet med objektifiering av kvinnor] av sjuka inslag i sina spel.”

Continue Reading

Sju bra spel för dig som vill spela tillsammans med ditt barn

2014-10-16 | By | 1 Comment

chevy

Livet som förälder kan för många se stressigt och jobbigt ut, men för oss föräldrar med spel som intresse finns det vissa ljusglimtar som man värderar högt. Ett ypperligt tillfälle för lite härligt co-op spelande! Men vad ska man då spela med sin lilla parvel?

Det släpps ju trots allt en uppsjö av spel varje år och det kan ju vara bra att inte välja Postal eller Outcast om man hade tänkt sig ett någorlunda friskt barn.Jag och min dotter har spelat ett gäng spel och det finns några som jag tycker lämpar sig bra för att spela tillsammans med sina barn.

En sak man bör tillägga är att det krävs rätt mycket tålamod ifrån föräldern för att kunna samarbeta med sitt barn i spelen, så det kanske inte är för alla. Flera av de här spelen är rekommenderade ifrån 12 år och har inte barnet uppnått den åldern än, så man får göra bedömningen som förälder om man tycker att det verkar för våldsamt eller inte.

Jag resonerade på samma sätt som jag gör med filmer, hon hade sett första fem Harry Potter filmerna och det var inga problem och enligt min åsikt man bör man undersöka lite mera om spelen innan man bestämmer sig för att låta barnen spela. Här kommer vår lilla lista med spel som vi tycker ha varit bra upplevelser!

1. Trine 2

Lite av ett favoritspel just nu för oss. Vi har inte klarat hela än fast vi har spelat rätt många timmar tillsammans, så väldigt mycket valuta för pengarna här. Massa pusslande och problemlösande som ger barnet bra kunskaper. Sedan skadar ju inte det direkt att det är vackert utformat och rätt bra story. Finska Frozenbyte har verkligen lyckats med att skapa en bra sidescroller.

2. Clash of heroes

Grymt roligt spel! Turordningsbaserat är det också! Har tappat räkningen på hur många plattformar jag äger det här spelet på. Man kan dock inte spela tillsammans i kampanjläget här men man kan hjälpas åt vid fighterna hur man ska lägga upp strategin och utföra sina attacker. Det går även att spela tillsammans om man kör en snabbmatch mot datorn. Då turas man om att styra sina gubbar och planera sina kedjor för att skapa bästa attackerna.

3. Knack

Det var mycket bashande av det här spelet när det kom. Jag delar inte alls kritiken av det här spelet. Vi har haft roligt med den här plattformaren och det finns mycket innehåll, samt en rätt så lagom lång story att plöja igenom. En del passager i spelet kan vara lite knepiga så man får kompensera här och ta en lite mer ledande roll i spelandet.

4. Brave

Det här spelet gillade min dotter skarpt men det är i mina ögon ett helt ok standard Disney-spel. Finns möjligheter att spela om spelet igen och uppgradera sina förmågor och hitta alla gömda skatter etc. Som spelare nummer två får man det otacksamma jobbet att spela som ett irbloss, som ni redan listat ut var det mitt jobb igenom hela det här spelet. Not cool.

5. Skylanders Swapforce

Ett stort svart hål som slukar pengar men faktiskt ett rätt bra co-op spel för barn! Storyn i spelet är väl egentligen rätt dålig, men själva gameplayen är bra och på en nivå som är väl lämpad för åldern 6-8. Att det är på svenska hjälper rätt mycket då barn i den här åldern inte hunnit lära så mycket engelska än så man slipper översätta allt, vilket kan vara skönt för föräldern.

6. Dungeon defenders

Galet roligt Tower defence co-op där man verkligen måste samarbeta för stoppa alla mobs. Kul att man kan uppgradera vapen och skills på ett smidigt sätt och introducera den här typen av gameplay för barnet. Stor tidsslukare den här rackaren och mycket värde för pengarna. Mer av den här typen tack!

7. Viva Pinata Party Animals

Inte direkt ett co-op spel utan snarare ett tävlingsspel. Men det är rätt roligt eftersom det finns så otroligt många olika mini-spel att låsa upp. Man kör turneringar där man kan välja hur många grenar man vill ha. Här har vi spelat 3-4 spelare och haft riktigt kul!

Det här var slutet på vår lista och hoppas att det kan vara till nytta för några andra som vill börja spela eller kanske det är några i listan ni missat? I den tiden av livet jag är i just nu så är det mer eller mindre i dessa tillfällen jag hinner sätta mig ned och spela, så de betyder mycket för både mig och min dotter. Tur att vi lever i den tid vi gör! Ser fram emot många år till av spelande tillsammans med mina barn.

50 Nyanser av Gott: Smärta och Spel

2014-10-15 | By | 2 Comments

Bild från Cvlt Nation – The Worst Ways to die: Torture Practices of the Ancient World

Hej och välkomna till dagens lektion i ostrukturerat tänkande. Jag tänkte att vi skulle börja med att bubbla lite om desensitisering, vad vi faktiskt gör när vi spelar spel och tortyr. Håll i hatten och sitt ner i båten, så huttar jag in några extra spadar med kol i ångmaskinen.

Desensitisering, eller stimuli-avvänjning, är egentligen precis vad det låter som. Det är vad som sker när du gör knog-armhävningar på galler för att fixa en platt och fin yta att banka med, när du tatuerar ofta nog för att förstå smärtan och varför du, som spelat hundratusennio skräckspel, inte hoppar för varenda billigt jumpscaretrick i boken. Du har vant dig. Du är avtrubbad. Du har adapterat, fått en toleransökning, utav just det här stimuluset. Om vi tar och kikar lite på vad det här kan betyda när det kommer till spel så blir det rätt uppenbart att de flesta av oss är härdade av, har en hög toleransnivå för, våld i alla dess former. Continue Reading

Spelutvecklare; ingenjörer eller konstnärer?

2014-10-13 | By | Add a Comment

Vi slog oss ner för en liten språkning, Danne, ja å Mackan. Grabbarna grus lider utav den här klassiskt konstnärliga grejen – de kan lägga färg och dylikt på papper för att skapa saker som känns bra. En annan trollar med knäna.

Men hur är det i spelvärlden? Är spelutvecklare ingenjörer eller konstnärer? Båda? Inget? Beväpnade med söndagsångest och nyfärgat hår så gav vi oss ut i vildmarken – och fastnade vid Simogo, Mediocre, Malmö, Karlshamn och hur man bäst bygger Lego.

Var frodas uttrycket bäst? I små eller stora bolag? Är verkligen allting som släpps ”indie” konstnärligt? Så många frågor! Så många svar.

Förlåt Matt Rhodes

Play